Om boken: år / "...När jag dök upp, viftade hon med handen mot mig som hälsning, jag satte mig vid bordet - och allt runt omkring försvann för oss, de förblev bara vi - jag och hon... Till alla mina förslag att åka iväg tillsammans, ta en promenad i friska luften, svarade hon undantagslöst - någon annan gång... Ett konstigt par. Inte Odysseus och Penelope, inte Mästaren och Margarita...Ulysses och Margot.” Dikterna i berättelsen är från cykeln "Odysseus, Laertes son».